Sangvinikern, melankolikern, kolerikern och flegmatikern representerar fyra olika temperament. I bakgrunden finns humoralpatologin, uppfattningen från antikens Grekland om kroppens fyra grundvätskor och att sjukdomar som beror på eventuell obalans mellan dem. Man ansåg att temperamenten motsvarade kroppsvätskorna. På samma sätt kunde man arrangera melankoli, lidande, sorg, tankfullhet eller romantisk världsångest. Aningen förvånande är att grekerna såg melankoli som ett tillstånd av relativt positiv nedstämdhet. Från och med mitten av 1700-talet blev melankolin dä- remot en ovälkommen egenskap, som till och med kunde klassificeras som sjukdom. Melankolikerns dysterhet var ett ofta skådat tema för musikverk, om än i en motstridig roll. Musikens roll kan vara att bota melankoli, men å andra sida kan den också utstråla melankoli och dess djupaste uttryck. Konsertens känsloskala omfattar skönhet och melankoli samt glädje och sorg kryddade med humor.

Telemanns musik.